onsdag 22 april 2015

Skriftlig kommunikation är svår

Det här med korrekturläsning är verkligen inte min grej. Vikten av att stava rätt verkar inte vara av samma prioritet för min hjärna som att bilderna, i det nyhetsbrev jag utformade för jobbets räkning igår, hamnar med exakta marginaler från varandra. Att en färg skiftar i nyans ser jag med blixtens hastighet, men att ett efternamn ska vara med stor bokstav i slutet går mig obemärkt förbi. Jag likställer detta kommunikationsslarv med att använda ett sluddrigt tal, som bara de närmsta kan förstå - en smal kod som J. Fiske skulle uttryckt sig. När man till exempel slänger ur sig något på grov skånska, som bara ens mor kan uppfatta innebörden utav. Skillnaden är att man skärper till sig i andra sammanhang och talar så att man uppfattas korrekt och bildad. Detta är dock svårt vad gäller skriftlig kommunikation och jag gör ofta slarviga fel.

Varför missar jag då dessa stavfel, jag vet ju hur det skall vara? Är jag drabbad av information overload och är så disträ att jag inte kan koncentrera mig på att få några meningar rätt? Pinsamt är det åtminstone i situationer då stavfel uppfattas som rent slarv - förhoppningsvis har jag lärt mig en läxa...gör om, gör rätt, suck.

måndag 13 april 2015

Vett och etikett i sociala medier

Precis som i det verkliga livet väljer företag att synas i olika typer av forum som gynnar dem och ger affärsmöjligheter. Att gå på frukostmöten och after work hör till näringslivets plattformar för att nätverka och dela ut visitkort med kontaktinformation. På de sociala nätverken på internet är det på samma sätt...eller?

Jag har funderat på om alla företag verkligen gynnas av att ha Instagram, Twitter och Facebook etc. och har kommit fram till att företag och verksamheter som vill äntra de sociala kanalerna och dra nytta av dess fördelar bör veta vad de ger sig in på. Dels kräver dessa forum en enorm transparens, ärlighet, öppenhet och framförallt engagemang. Väl ute på de sociala plattformarna förväntar sig intressenterna uppdateringar och svar på kommentarer. Att använda sociala medier som passiva hemsidor är fel strategi och kan missgynna relationen till ett företag. Den "sociala finessen" i nätverken försvinner.

Många företag använder t.ex. Facebook som en sida att visa upp sin kontaktinformation på då Facebook har en stark sökmotor och hamnar högt upp i träffar på Google. Jag kan dock tycka att det är lite fel då förväntningarna på företags interaktion ökar ed tiden. Jag som konsument vill inte ställa en fråga på Facebook och få svar på den en månad senare. Jag förväntar mig ett snabbt svar. Jag förväntar mig att Facebooksidan representeras av någon faktisk person och att sociala nätverk är en tvåvägskommunikativ plattform. Därför anser jag det höra till god vett och etikett att som företag tänka igenom strategin för sociala nätverk och vilka resurser som krävs. Det är ju ett lysande tillfälle att skapa goda relationer med enkla medel.

På frukostseminarium och After Work går jag inte och lämnar ut en massa visitkort utan att interagera, svara på frågor och vara social. Då uppfattas jag oförskämd. Det samma gäller på sociala medier som bygger på just socialisering. Så d så!

onsdag 11 mars 2015

Känslosam reklam är effektiv



Hur många av oss har inte suttit och fält en tår till en fin reklamfilm? Nu senast satt jag och kikade på "Love has no labels" (länk nedan) och lipade som ett barn eftersom det grep mig så! Jag kikade naturligtvis på vem avsändaren var i och med detta eftersom jag var nyfiken på organisationen. Det här är ett lysande exempel på den typ av marknadsföring som verkligen fungerar idag - det heter Content Marketing. 

Patrik Lundberg skriver i sin blogg (länk nedan)  att reklam som bringar fram känslor faktiskt är mer effektiv. Dels för att majoriteten av de beslut vi fattar är utifrån emotionella resonemang och dels för att chansen att konsumenter kommer ihåg budskapet i reklamen ökar. Idag finns det ett sådant utbud av reklam att bruset blir allt för stort och vi förbiser all den reklam vi utsätts för online, vi filtrerar helt enkelt omedvetet bort den. Därför behöver företag hitta andra sätt att nå sina konsumenter. De behöver också se över strategierna för innehållet och inte pusha för kortsiktiga vinstmål och erbjudande utan se till långsiktigt relationsbyggande. Denna typ av marknadsföring kallas för pull - marknadsförings eller Content Marketing och betyder kortfattat att innehållet i reklamen är av så stort värde för konsumenten att denne själv letar upp och delar materialet. Vem har inte sett Van Dammes episka split eller Zlatans tatuerade kropp - lysande exempel på denna typ av marknadsföring som verkligen blir virala succéer och delas världen över i och med sociala mediers räckvidd. 

Referens:
Patrik Lundbergs blogg
http://patriklundberg.com/2014/01/09/varfor-ar-kanslosam-reklam-mer-effektiv/

"Love has no labels"https://www.youtube.com/watch?v=PnDgZuGIhHs

tisdag 3 mars 2015

Jag kommer inte sakna Fiske..

Då var första tentan i kursen skriven och jag har fortfarande lite ont i käkarna eftersom jag bet ihop dem av koncentration i över 3 timmar.

Sedan jag öppnade John Fiskes bok "kommunikationsteorier" har jag undrat vad jag ska med dess kunskap till. Varför ska jag veta vem som kom på att ett meddelande går mellan en sändare och en mottagare och att svårigheterna att tolka eller sända meddelandet kallas brus?

 Efter tentan förstår jag dock lite bättre - det måste handla om att, kommunikatörer emellan, helt enkelt använda samma språk. Jag har i och för sig aldrig stött på någon som uttryckt sig "Graden av entropi i den här bilden är för uppseendeväckande" eller "låt oss se det denotativt"....men kanske sådana samtal sker bland yrkesverksamma för att underlätta arbetet, vad vet jag. Som musiker vet jag att ett gemensamt språk och gemensam terminologi är en förutsättning för att kunna kommunicera, kanske är det samma sak med kommunikation. Jag vet inte, men jag ska ta reda på det!

Den andra boken vi har som kurslitteratur, "Engage!" av Brian Solis, är däremot väldigt intressant och kommer med mycket nyttig information om PR och det rådande medielandskapet. Den typen av kunskap är sådan som jag kan applicera på min verklighet här och nu, vilket gör den betydligt mer lättläst.

Innan man spelar en stycke av Bach kan det vara bra att öva sig i musikteori. Jag tröstar mig med att Fiskes bok måste ha varit någon form av plattform för vidare studier, jag kommer dock inte sakna den!

torsdag 19 februari 2015

Blogg. Jag? Aldrig! Eller...

Hej!

Jag kan inte blogga. Vad ska jag skriva som någon annan vill läsa, vem bryr sig. En blogg ska vara fyndig, rolig, smart eller uppseendeväckande. Innehålla content värt att dela med sig av. Det har jag inte tid med. Eller?

Kanske kan det bli kul ändå, jag kanske fastnar och börjar baka färgglada cupcakes som jag sedan fotograferar och stolt visar upp för världen. Kanske blir triggad att skaffa nya läsare och engagera dem i min sociala plattform genom kommentarer och konversationer. Hur transparent vill jag vara, behöver man vara det förresten? Är jag inte redan det? Jag har ju en hemsida, Instagram och Facebook och skäms inte. Varför tar det då emot? Kanske för att jag tycker att det är en smula töntigt. "Läs om mig och min viktnedgång", " eller "mina barn åkte pulka idag", vem bryr sig om alla andras "me, myself and I"? Inte jag i alla fall, det har aldrig intresserat mig. Har jag kanske bara prestationsångest, är det därför jag tycker det tar emot... Jag ska ju faktiskt reflektera över sociala medier i min blogg och det kursinnehåll som jag just nu läser på Högskolan i Kristianstad, inte lämna ut mitt liv. Men det är ju liv som engagerar, det är ju content av värde som berör...

Jag bör i vilket fall ta tillfället i akt att lära mig det här med blogg, jag vill jobba med PR och bloggandet kan vara en del av ett sådant arbete. Jag kan ju faktiskt inte säga ett smack om att blogga, jag har ju aldrig provat...ok, lets go!